Samhällsekonomin och Fastighetsägarnas tokhöga krav sätter hård press på de kommande hyresförhandlingarna.

Fastighetsägarna menar att de behöver en prisökningskompensation om hela tio procent för att ”överleva”. I själva verket handlar det om att de vill kompensera sig för att behålla sina vinstnivåer, samtidigt som hyresgästerna sitter med ”Svarte Petter” och i så fall får betala mer för ingenting. Det är ingen – ingen! - som kompenserar hyresgästerna för kostnadsökningarna.

Om nu hyresgästerna, och flera andra grupper i vårt samhälle, ska betala mera och därigenom bära konsekvenserna av den försämrade samhällsekonomin, varför ska inte fastighetsägarna då också bära sin del av bördan? Det tycker de inte – de vill ha samma vinstmarginaler som alltid (det vill säga väldigt höga), och att någon annan ska betala, det vill säga hyresgästerna i detta fall.

Detta är allt annat än ok.

Precis detsamma kan man säga om bankerna i Sverige. De ska alltid kompensera sig, ibland genom statsbidrag – ibland genom att kunderna ska ta kostnaderna, ofta bägge två lösningarna samtidigt. Vilket kostar kunderna/medborgarna mångmiljardbelopp. Är det inte mer än rimligt att också banker och fastighetsbolag tar sin del av bördan? Varför ska vi alla andra subventionera just dem?

Här behövs allt lite ordning!